Målet med Communitybiennalen var att samlas för att synliggöra den alternativa scenkonsten i Malmö och Skåne, med syfte att skapa diskussion om hur scenkonsten kan förändras – så att fler röster och berättelser kommer till tals.
Communitykultur- och scenkonst handlar om kulturen som en rättighet och möjlighet att delta och engagera sig i sin vardag, i sin närmiljö, tillsammans med andra. Varje medborgare, ung som gammal, har rätt att komma till tals, uttrycka sina tankar och delta i meningsfulla, medskapande och kreativa processer. Att ta plats på scenen med egna erfarenheter, att formulera sig och uttrycka sig – och känna att just min berättelse är en angelägenhet för fler, kan göra skillnad. Inte bara för den enskilde utan för hela samhället.
Kulturen som en rättighet och möjlighet
Projektet samlade en bred bas av medborgare. Med många arrangörer och många specifika programpunkter nådde vi många olika communities; allt från den yrkesverksamma scenkonstcommunityn till medborgare med Parkinsons. Bredd och spets präglade utbudet under Biennalen. Teaterhögskolan gav Staging Citizens, Masterclass under ledning av Miriam Tscholl, KOD för Sverige gav Ärendenummer Människa – av och med flyktingar från Afghanistan. Programmets sammansättning lärde oss att scenkonsten inte låter sig beskrivas i enhetliga termer; den är föränderlig och flyktig till sin natur. Den transformeras och förändras ideligen. Det som inte ansågs vara scenkonst för något år sedan är nu en del av teaterutbudet. Bakom varje specifik programpunkt stod en specifik avsändare, vilket i sin tur fick gensvar hos en specifik community. På Biennalen samlades 25 programpunkter som många gånger nådde 25 olika samhällsgrupper/communities. Men målet var aldrig att nå ut i bemärkelsen att nå en publik. Målet var att nå många olika communities och skapa tillsammans.
Flera verk byggdes på plats, i en verkstad som gav både den erfarne och den oerfarne plats. Med fyra scener tätt på varandra, rent geografiskt, möttes olika grupper och kunde ta del av programpunkter som annars kanske inte lockat. Att ordna fler utbyten, fler interaktiva möten mellan till synes totalt olika sceniska uttryck tar vi med oss till nästa Biennal. Under Biennalen 2019 uppstod dessa utbyten spontant och med oväntade och spännande resultat. Det väcker frågor för framtiden: vilken community tillhör jag? Hur uttrycker vi oss inom vår community? Och hur kan vi samverka med någon community som har helt andra preferenser och metoder till sitt förfogande.
Det är i mötet människor emellan som vi kan få syn på på nya möjligheter och samtidigt lära av varandra. Det är när den erfarne möter den oerfarne och delar med sig av sin kunskap som vi verkligen skapar utveckling. Och det är när den som tror sig äga kunskapen plötsligt inser att den andre, den okunnige, inte alls var så okunnig, som ett utbyte av kunskap kan ske.